[1] 1700-talets gronlåndska sexualmoral av Rolf Kjellstrom Det har nu gått ett bra tag sedan laege Gunnar Aagaard Olsen publicerade sin artikel om sexualnormer på Gronland (Gunnar Aagaard Olsen: Sexualnormer mellem ugifte i Grønland før og nu". GRØNLAND nr. 12 1971, s. 353- 364). Eftersom Olsen hår efterlyser syn- punkter på sin artikel, och det också ges anledning att formoda, att Olsen har kvar sitt intresse for saken, ar det min forhoppning att efterlyst kritik fort- farande år vålkommen. Speciellt vill jag i så fall något kom- mentera i artikeln framford syn på de forutvarande forhållandena (Olsen s. 353-356). Mina åsikter baseras fråmst på tolkningar av den litteratur som be- ror eskimåernas traditionella kultur, men i viss man också på erfarenheter i fait i Kanada samt ostra Gronland. De kållor, som Olsen bygger på, år inte många, och åven om det finns fler, blir det åndå inte totalt någon betun- gande dokumentation. Naturligtvis år också de anforda kållorna skrivna uti- från sin tids vårderingar och med re- spektive forfatteres personliga forutsått- ningar. I dessa kållor finner Olsen stod for sin hypotes, att sexualmoralen varit helt annorlunda fore européernas ankomst, an vad den sedan blev. Man skulle t. ex. haft samlag forst efter åktenskapets in- gående och foljaktligen var de utom- åktenskapliga fodslarna ytterst få. Låt oss emellertid granska några av de viktigaste anforda kållorna, vilka Olsen stoder sin uppfattning på. Några av dessa kommer nedan att citeras. Hans Egede om unga kvinnors kyskhet. Hans Egede: „Udi 15. Aar jeg var udi i Grønland, veed jeg ikkun 2. eller 3. Piger, som uden Aegteskab er e blevne besvangrede, thi de holde Sligt for en stor Skam." Det ovanstående påståendet år ingen bra måtare på rådande sexualmoral. De utomåktenskapliga fodslarnas sållsynt- het kan ej tagas som bevis på sexuell avhållsamhet utan skall istållet ses mot flickans alder vid åktenskapets ingående samt också omfattningen av åktenskapen. Giftermålsålder. Når gifte man sig då? Ja, når det galler de tidigaste forhållandena år helt till- 90 [2] forlitlig information svar att få. Littera- turen harom torde ha sina brister, men uppgifterna ar å andra sidan många om att eskimåerna gifter sig unga.1 Flera kållor påtalar också, att flickorna ofta gifte sig redan i eller fore puberteten. På Nunivak Island var t. ex. det sist- nåmnda snarare regel an undantag.2 Med andra ord var kvinnorna ofta inte konsmogna vid åktenskapets ingående. Vad nu dessa uppgifter kan ha inne- burit for exakta giftermålsåldrar år svårare att saga, men vad betråffar den forstå menstruationens upptrådande, så verkade den ofta intraffa, enligt Weyer, i åldern 14-17 år.3 Foraldrarnas syn på giftermålsålder. Vilken var då foråldrarnas syn på gif- termålsålder? Forst kan man påpeka, att den ekonomiska potentialen hos pojkar betraktades som storre jåmfort med flickors, varigenom pojkar kom att betraktas som vårdefullare for gruppen eller familjen.4 Under de många ganger hårda vill- kor, som eskimåkulturen hade att ut- vecklas i, innebar varje extra mun att måtta en stor borda — åtminstone i kris- situationer. Dårfor ville ofta foråldrar- na få sina dottrar bortgifta så tidigt som mojligt, når de kunde tånkas skota ett hushåll hjålpligt.5 Hårigenom blev alltså de unga kvinnan forsorjd, och forål- drarna slapp den ekonomiska belastning som det kunde innebåra att ha henne hemma. Omfattning av gif termålen. Men hur många var gifta? Vi kan nåmna, at Holm motte på Gronlands ostkust bara en aldre flicka som var ogift, och i litteraturen ges få exempal på ogifta personer.6 Det hånde således mycket sållan att flickor forblev ogifta. Och overallt betraktades det gifta till- ståndet som det helt naturliga.7 Med andra ord år det foga mårkligt, att Hans Egede tråffade på få gravida ogifta kvinnor, eftersom så gott som alla yngre, vuxna kvinnor var gifta, och att de gift sig så pass tidigt, så de ej kunnat bli gravida fore giftermålet. Egede och Dalager om kyskhel. Hans Egede: „Et heelt Aar maa gaae forbie, førend de, uden Blusel, kand have Børn, skeere det før, då blive de lignende ved Hunde. Disligiste, om en Qvinde tit føder Børn. De nye- gifte ere og i Begyndelsen meget skamfulde, for at de af Jomfruer ere blevne til Koner." Lars Dalager: „Løsagtigheds Synd ere vel Grønlaenderne hengivne til, dog ikke i den Grad som andre Na- tioner. Pigerne i deres første modne Aar stille sig ogsaa meget kydske an, thi eller forspilde de gandske deres Lykke, at komme i Aegtestand med en Ungkarl." I dessa uttalanden betonas ytterligare kyskheten. Vi skall emellertid låmna citaten for att istållet forsoka samman- fatta eskimåernas syn på barn. Syrien på barn. Rent generellt får man snart det in- trycket, att man tyckte om att få barn - inte minst pojkar — och man tyckte om de barn man fick. Man uppskattade också kvinnans formåga att foda barn.8 Den barnlcsa kvinnans situation var 91 [3] darcinot foga avundsvårtl. Det synes son om kvinnans position, trygghet och silkciv.et, forst blev stabil i och med barnafodandet.9 Men om nu detta att få barn var så viktig;, var det då verkligen ett avgo- rr.ncie hinder for ingående av åkten- skap? Kunde det mojligen istållet vara si, att kvinnan blev mer attraktiv, om hon redan bevisat sin barnafodande for- niåga? Vissa uppgifter tyder på det. Om en kvinna t. ex. hade en son betraktades det på flera hall som något verkligt varJefullt som tillfordes boet. Nansen uPP2er fn°in Gronland at ogifta kvinnor, som hade fott barn, brukade båra ett grSnt band i håret och de forefoll stolta dårOver,10 trots att missionårernas atti- tyder b'jrde dominera vid denna tid. Detta torde såtta Egedes och Dal- agers uttalanden ovan i annan belysning. Det finns all anledning att betvivla rik- tigheten i citaten. Fad konstiltierade åktenskapet? Om man skriver om sexualmoral, om relationer fore och efter åktenskapets ingående, år det val rimligt, att man ocksl klargor for sig, vad giftermål egcntligen år. Detta inte minst om man har i r.yfte, att påvisa ursprungliga atti- tyder inot senare. Olsen gor emellertid inte det, och gjorda forbehåll i sin inledning anvånder han sig inte av vid utformandet av sina konklusioner. Han låtsas som om gifter- mål år ett givet begrepp, att missionå- rernas uppfattning om åktenskapet var det-iamnia som eskimåernas fore missio- nens ankomst. Detta ^varngrvetv'i 'i'iÅ ssolmnd Foljande svåra fragå bor dårfor be- når betraktade sig eskimåcrna som gifta och vad konstituerade åkten- skapet? Låt oss forsoka finna svaret. _ Hos eskimåerna fanns ingen religios ceremoni som definitivt markerade gif- termålet (Alaska titgjorde delvis ett undantag hårvidlag).11 Snarare var det 3:1, enligt mitt formenande, att åkten- skapet våxte frarn efter det att vissa råttigheter och forpliktelser parterna cmellan kom att uppfyllas, for att så småningom accepteras och erkånnas som fullståndigt och fullgånget. Forpliktel- serna gållde i huvudsak hemmets all- måima och ekonomiska underhall, sam- manboende samt sexuell tillgång till varandra och åven rått till (att få) barn.12 Åktenskapet maste också ha en viss stabilitet och varaktighet. Ett sådant forhållande kunde intråffa vid olika tid- punkter, men det forefaller som en tid- punkt var en milstolpe i åktenskapet: fodseln av det forstå barnet.13 Det forefaller som ett sexuellt for- hållande medforcle ett speciellt slags forhållande parterna emellan. Spencer nåmner t. ex. ett fall, dår en man våld- tjg e:i kvinna och slåpade in henne in i sitt hus. Spencer anmarker: ,,So far as public opinion was concerned, she had now becoine his wife."14 Trots detta e::empel år det emellertid inte tillråck- ligt att definiera åktenskapet med ut- gångspunkt endast på basis av ett sexu- ellt forhållande, for, som påpekats ovan, det kråvdes åven andra saker for att ett åktenskap kunde sagas' vara rådande. nuJExeÅpfet"'vi$ar'"emellertid vikten kv ingående. 92 [4] Futo: R:»'.f KV.Ut-om Som också framgått av det ovanstående, kriivdes ett sexualliv innan man betrak- tadcs som gift. Crantz om de ogiftas sexualliv. David Crantz: „Die Gronlaender fuhren dem ausserlichen Ansehen nach ein ziemlich zikhtiges Leben, und man hort und sieht keine unan- ståndige Worte oder Handlungen." ,,Ledige Leute verschiedenen Ge- schlechts scheinen går keinen beson- dern Umgang mit einander zu ha- ben -." Crantz' eget anforande forstårker miss- tanken om, att han kanske inte hade så rtar inblick i det, han har skriver om. Mur darmed an må vara, ges flera andra kallor från eskimåområdet - oclcu från av fråmmande kulturer rela- tivt opT.verkade omraden — dår det istlil- let niimns, hur de inledande heterosexu- ella kontakterna togs redan i barn- d jmcn.13 Egcdc och „horleken". Hans Egede: „De unge leve meget tugtige og aerbare. Det 6te Buds Syn- der angaaende, da haver vi aldrig aabenbare seet eller fornummet nogen Utugt af dem at bedrives enten med 93 [5] Ord, Geberder eller Gierninger, und- tagen en iblandt de Giffte brugelig Hoere Leeg." Det Egede kallar horlek torde vi sna- rare kunna benåmna partnerbyte. Så- dana forekom i alla delar av eskimå- området.16 Alla lyckades emellertid inte upptåcka forekomsten av dessa byten. Dalager anmårker t. ex. att han aldrig kom på det under sin tioåriga vistelse på Grønland. Graah kom heller inte att sjalv observera seden. Thalbitzer finner detta mycket forvånande med tanke på hur vanlig och omfattande den var.17 Egede forstod visserligen att leken hade med det sexuella att gora men forstod inte att det hela ofta hade ett religiost eller allmant socialt syfte.18 Egede nåmner, som nåmts ovan, att endast gifta deltog i partnerbytena. På Gronland var den mest kanda formen for partnerbyte den s. k. lamp- slåckningsleken.19 I denna var det inga- lunda bara gifta som deltog. Den enda begransningen gållde nara slåktskap.20 Det finns ej heller någon anledning att formoda att ogifta var uteslutna från partnerbyte med tanke på dess stora sociala betydelse.21 Diskussionen ovan har rort en sida av de sexuella forhållandena, som flera gronlåndska kallor antingen ej har upp- tackt eller missuppfattet. Detta ger oss ånyo en tankestållare av dessa kallors vetenskapliga varde. Sammanfattning. De anforda kållorna från Gronland ger, enligt mitt formenande, ingalunda någon riktig bild av rådande sexualmoral på Gronland. Till skillnad från Olsen, tror jag, att kållorna ger foga adekvat upp- lysning om de sokta forhållandena, och i den man de omtalar forhållanden som i och for sig år riktiga, kan de anda inte tolkas bokstavligt. Litteratur från andra omraden med traditioneli eskimåkultur ger anledning till andra tolkningar an de av Olsen framforda. Några funktionella skål till en tidigare kysk gronlåndsk eskimåmoral år också svårt att tånka sig. Det år alltså min overtygelse, att, vad galler tidigare gronlandska forhål- landen, oerfarenhet på det sexuella om- rådet varken har kråvts, forvåntats eller uppskattats. Anm.: Redaktionen har ombett mig att referera till min doktorsavhandling „Eskimo Marriage" (utgiven av Ncrdiska museet, Stockholm 1973) istållet for till de ursprungliga kallor, som jag har anvånt mig av. De sistnamnda visade sig namligen vara av sådan omfattning, for denna artikel, att redaktionen ej kunde bereda plats for dessa. Den intresserade får nu istallet soka adekvata kallor från de hånvis- ningar som gors till boken „Eskimo1 Marriage". 1. s. 30 2. s. 30 3. s. 30 4. s. 180-181 5. s. 26 6. s. 33 7. s. 33-34 ~8. s. 38, 180, 187 9. s. 23, 180-183 10. s. 25 11. s. 22-23 12. s. 22-23 13. s. 23 14. s. 22 15. s. 25 1G. s. 149 f. 17. s. 157 Ifi. s. 149, 150 19. s. 151 f. 20. s. 151 21. s. 1G1-1GC 94 [6]